The strategy for politicians and political parties today is to make promises of a better tomorrow if you vote for them and where tomorrow was once a metaphor for a long future, but nowadays it’s literary tomorrow.

Why is this a problem?

Personally I don’t think that the literal tomorrow is fixable, it’s way to late. Politicians arguing about how which brand of silver-tape to use to fix the leaking boat is less appealing to me when I have the strangest feeling that no one is working on a solution to avoid the giant iceberg ahead. It makes the whole process of voting a bit pointless, and people that are not engaged by old school ideology catchphrase questions less likely to vote at all.
(If you don’t consider that a problem you can stop reading now)

The solution

Instead of one we should elect three cabinets layered like this:
1. The Here and Now Cabinet.
2. The Not Yet But Soon Cabinet. Dealing with issues 4-5 year into the future
3. The Way Ahead of You Cabinet. Dealing with issues 10-15 year into the future

What would that accomplish?

For the Here and Now Cabinet the effective strategy to get elected probably remain the same. Vote for me and you will get less taxes, higher income or why not both? We still need people looking out for the quick fixes. They would however have an option to sync their message with long term goals as well.

However to get elected for the Not Yet But Soon Cabinet and would have to win the debate dealing with consequences of policies that the candidates for the Here and Now Cabinet are proposing. Their strategy would also be to co-tail and follow up on popular policies from the Way Ahead of You Cabinet.

To be elected for the Way Ahead of You Cabinet you have to debate your opponents on really big issues.

Why not just have one cabinet with ministers looking out for the different perspective?

Without prototype testing I can’t say for sure that that wouldn’t solve the problem, however I do see the risk for business as usual if the day to day work is not split into three separate entities. If you have tasks you have to solve today you are less likely to devote any time to plan tasks that have due date ten years from now.

What’s next?

Obviously there is a massive amount of details that need to be tested before rollout, and you have probably spotted problems with this model already. I don’t mean problems like it would be impossible to radically change a the parliamentary system of a country, that’s just short term thinking, but real what if problems. If you do, please post your feedback and especially if you agree that this is a problem.. And if you can think of a problem and a solution as well that would be even better. Why not do your own blogpost response? Post the link if you do.

The next step I’d like to try : Test a prototype by role-playing a mock government scenario to find problems. Would you like to join?

This entry was posted by Tomas Seo on Seoism.com.

Foto: stevec77

I förra veckan hade Dagens Media en viktig belysning av reklamens roll i samhället, och framför allt hur våra politiker ser på reklamens roll. Ungefär samtidigt startade Premier League. Två parallella och tillsynes orelaterade händelser som tillsammans inspirerat detta blogginlägg.

De flesta av våra riksdagspolitiker har inte speciellt mycket övers för reklam och ser inte några större positiva effekter. Trots detta lägger deras partier ett par hundra miljoner på marknadsföringsinsatser inför det stundande valet. Lägg till detta att de myndigheter och andra offentliga instanser man ansvarar för varje år investerar ett antal hundra miljoner eller mer för att påverka oss medborgare till att tycka olika saker och bete oss på ett visst sätt, eller bara för att infomera om sin verksamhet och hur vi medborgare ska använda oss av deras tjänster.

Låt oss lämna diskussionen om hur framgångsrika våra myndigheter är i den här formen av insatser därhän och i stället fundera på hur bra man är på att köpa kommunikationstjänster. Å ena sidan ska myndigheter och övriga sektor tillämpa offentliga upphandling. Å andra sidan finns det mycket kritik mot hur detta tillvägagångssätt fungerar – se till exempel här, här, här och här. Främst handlar det om att det är skillnad på att köpa konsulttjänster – där leveransen och innehållet i tjänsten ska skapas för varje enskilt projekt – och att köpa t ex en städentreprenad där tjänsten ska utföras enligt ett fastlagd schema med tydliga kriterier. I många fall verkar det tveksamt om det är inköps- eller kommunikationsavdelningen som gör utvärderingen. Och än värre blir det när huvudkriteriet verkar vara timpriser snarare än kompetens, kvalitet och prisvärdhet. Men dilemmat är naturligtvis att det finns en lagstiftning som stipulerar att offentlig sektor måste göra den här typen av upphandling. Så finns det en lösning?

Det är här som Premier League-premiären kommer in. Jag ska villigt erkänna att jag är anglofil och attraheras av allt från ljummen överjäst öl med lagom lite kolsyra och vinägersmakande pommes frittes till bollsporter där landskamperna pågår i flera dagar och en landsbygd där medborgarna dör i rask takt i olika TV-serier – för att inte tala om deras självregleringssystem för reklambranchen, med ASA (Advertising Standards Authority) som främsta exempel.  Men ett annat av alla intressanta engelska fenomenen är tyvärr i princip okänt här hemma och då tänker jag på deras intelligenta system för att hantera reklam- och kommunikationsbehoven inom offentlig sektor.

The Central Office of Information (CIO) är ” the Government’s centre of excellence for marketing and communications”. Namnet till trots är man så långt från Orwells centralstyrda storebrorssamhälle man kan komma. CIO är inte bara en upphandlingsmyndighet, utan framför allt också något så spännande som en riktigt vass strategisk resurs för de myndigheter som behöver kommunicera med sina medborgare.  Att vara VD för CIO är ett av de mest eftersökta och prestigefyllda uppdragen en engelsk kommunikationsexpert kan få. Nuvarande VD är Mark Lund var till exempel tidigare VD och grundare av Delaney Lund Knox Warren (DLKW) och dessutom ordförande för engelska reklamförbundet. Även om den ekonomiska krisen lett till nedskärningar inom CIO har han ansvaret för en konsultverksamhet med närmare 500 medarbetare som arbetar inom ett antal olika områden, där några av de viktigaste är:

1)     Att skriva ramavtal med byråer och andra konsulter för myndigheternas räkning.  Med totala reklaminvesteringar på över £ 200 miljoner är det klart att det handlar om många olika byråer inom alla olika discipliner, men framför allt så handlar det också om en upphandling som utvärderar byråer efter kompetens, inte bara efter pris.
2)     Att hjälpa myndigheterna att skapa effektiv kommunikation, inte minst genom att vara en strategisk resurs för att skapa en bra uppdragsbrief och tillhandahålla hög kompetens om hur man påverkar medborgarnas attityder och beteende.

3)     Att producera aktiviteter på egen handför myndigheternas räkning , inte minst när det gäller PR och on-line.

4)     Att skapa relevanta sätt att mäta och utvärdera kommunikationsinsatserna och därmed höja effektiviteten i det man producerar.

Den senaste årsrapporten från COI visar t ex att man under de senaste fem åren skapat effektiviseringsvinster för engelska myndigheter på mellan 3,5% och 10% per år. Men mer intressant är den samlade kunskap som man besitter om attitydpåverkan, beteendeförändring och kommunikationseffektivitet, och där man har producerat ett antal intressanta rapporter som den här och den här.

Vore det för mycket att önska att en liknande enhet fanns även i Sverige? Då kanske vi skulle slippa debatten varje gång en myndighet gör en upphandling och skriver avtal med konsulter baserat på en (orimligt) låg timtaxa. Och vi kanske också skulle få några fler politiker som faktiskt inser vikten av reklam/marknadsföring, för den offentliga sektorn såväl som för företag, och den samhällsnytta kommunikation (och vi som köper och producerar dessa tjänster) medför – oavsett vem som vinner valet om några veckor.

Inlägget publiceras även på Micco Grönholms blogg The Brand-Man

Actually, there’s a myth floating around stating that if you have a great strategy you’ll get great ideas for implementing it but that is simply not true. Instead, strategy is the filter that lets a bunch of random and loosely connected ideas and insights emerge as a coherent and forceful set of actions in the real world. This is what makes strategy so important. It’s what sets the direction and shape of the impact the organisation creates in the world. But ideas are created in a totally different part of the universe. They need brains and stimulation.

Have a look at this diagram I made:

1. Brains need stimuli to work well. Some of the best stimuli is often found in the background material that was produced when developing the strategy. Use this, but reduce it to a good brief. It’s not the data but the insights that matter! All prior knowledge and experience is also a great help. The notion that young people are more creative is pure bullshit, they are simply less self critical and that is a fantastic asset when trying to come up with ideas.

2. Brains are the main thing here, and anything that makes them operate better is valuable. Make brains feel safe (no, not helmets, it’s about confidence!). Don’t rely solely on brainstorming. It doesn’t work for everybody, and you get a better spectrum of ideas if you vary the circumstances. Alternate between rushing and taking time to think, between going solo and working together, between writing and doodling, use projective techniques (e.g. write a letter to Ronald McDonald or the King of Sweden explaining why your brand is so right for him), etc.

3. Ideas change when expressed. Sometimes what felt great in your mind look pathetic when stated on paper. That’s OK. Save it anyway. You just created great stimuli for another time or another person. It’s better to get 1000 half-assed ideas down on record and choose later, than to be self-critical and end up with a poor set to choose from. Collecting and cross-stimulating idea spawning brains is terribly important and one of the main reasons for having Creative Directors in advertising agencies. Someone needs to have this role in every team. Actually, everybody should do it but someone needs to be responsible. After getting it all on paper, put it in a place where it can be accessed, and make sure ideas go forward in the process.

4. Now, finally, the role of strategy is to function as a screen to filter and format whole batches of ideas into a shape that gives them mutual support and creates an impact on the world that reflects the values, visions, ambitions and goals that the organisation stand for. The really great brands and organisations of the world manage to do this, and because the ideas that get implemented share a core of strategic alignment they support eachother and creates a “gestalt” that we usually think of as a personality or a philosophy when viewed from the outside.

So, do strategy first and use it as a screen in the final descision making, but never expect strategy to replace the creative process. You need both and in the correct order. And that’s all it’s to it.

What would Stephen say? Stephen King frpm JWT is considered the founder of account planning. Along with Stanley Pollit we might add, who was at a different agency.

By saher sidhom sahersidhom@googlemail.com

It’s time for marketing to stop promising false notions of individuality.

The fallacy of individuality.

Individuality is overrated. In fact it’s become a distressing, destructive and depressive idea. Earnest psychologists such as Oliver James, author of the Selfish Capitalist, propose and provide evidence, that it actually causes a variety of mental illnesses from anxiety, to isolation to depression. In short it can make you mad. Alain de Botton, this time a philosopher, eloquently described our society as one that champions impossible ideals and puts people in perpetual anxiety over whether they are ‘occupying too modest a rung or are about to fall into a lower one’. Even hard nosed economists have woken up to the fact that the overly simplistic Adam Smith’ principals of the ‘invisible hand’ in business have led to a collective failure of financial systems commonly known now as the ‘the recession’. The ambitions of the few are the cause of the suffering of the many. Regardless of which pet discipline you like: psychology, philosophy or economics it is clear that this business of individuality has gone too far.

As marketers we have to acknowledge our responsibilities.

Naturally, these problems are due to a number of factors; politics, schools, t.v. media etc, however I will discuss how marketing contributes to this mess. Marketing and advertising still continue to play a significant role in the psychological, social and economical implications of selfish capitalism. I believe that it is a particular, type of marketing that is responsible. It probably began with a strategy that eventually became the archetype for many others. It promised individuality, granted permission for humans, who are normally social animals, to become selfish capitalists. It declared that you should: ‘Have it your way’.

Individuality often built on insecurity has been drummed into consumers minds, sunk into their hearts and shoved down their throats for decades … here is a small collection from Wikipedia:

“Have it your way” – Burger King
“You. First” – Banglalink GSM
“Expect great things” – Lucent Technologies
“Expect the world” – New York Times
“Express yourself” – Lavazza Coffee
“How many bars do you have?” – AT&T
“If you don’t get it you don’t get it” Wash. Post
“It’s for you” – BT
“See what you can do” – O2
“Broadcast yourself” – YouTube
“Yours is here” – Dell
“Where do you want to go today” – Microsoft
“Be extraordinary” – E-Trade
“What’s in your wallete” – Capital One
“Accelerate your life” – US Navy
“It could be you” – National Lottery
“Be the first to know” – CNN
“So where the bloody hell are you?” – Tourism Australia
“Thousands of possibilities. Get yours.” Best Buy
“The power to be your best” – Apple
“Live your life” – American Eagle
“Entertainment your way” – SKY
“Hear what you like when you like” Rex Records
“Drive your way” – Hyundai
“Your Airline” – Air India
“Make yourself heard” – Ericsson
“Because you are worth it” – L’Oreal
“Your Fragrance, Your Rules” – Hugo Boss
“You Gotta Have it” – Lisa Frank
“You are the one who’s number one” – Pathmark
“It’s time for U” – UPN

Generation I: A definition.

Marketers have often built this promise of individuality loosely on Maslow’s hierarchy of needs. ‘Self-Actualization’ that appears right at the top of this hierarchy is a result of individuals fulfilling their potential. Fine in theory, but has horrible implications when practiced in marketing. The idea that consumers should engage in a relentless race to own and consume products & services that promise selfish individuality have created what I will call Generation I.

Generation I is the ‘Insecure’ generation. For decades marketing has largely used Maslow and other theories of individuality as the basis for setting aspirations and expectations that are generally impossible to match in reality. It has in fact created a viscous circle that played on and fed people’s insecurities as Chuck Palahniuk explained once:

“Advertising has us chasing cars and clothes, working jobs we hate so we can buy shit we don’t need”

My contention is that Generation I is – in reality – far from the self-satisfied, self-proclaimed individual, independent and influential rulers of their cocooned universes. It is an insecure generation that is caught in a perpetual race of trying to keep up with the Joneses and engage in mindless materialism. Of-course some materialism is necessary such as homes, clothing etc but the kind of materialism discussed here is insecurity based. It’s the type that is a response to the enormous pressure in western and developed societies to be an individual. To stand out. To equate one’s progress with their possessions.

Czech Dream

A couple of documentary Czech film makers launched a campaign around a spoof new mega mall in Prague. They’ve literally built an ad campaign promoting the non existent store. The film charted the journey from the ads to thousands of people who’ve come to the store on the launch day. After the collapse of the soviet system and years of lack of western style materialism there was an insatiable appetite. The filmmakers were essentially firing a warning shot, asking the question do we really want this? Should we jump head on into mindless capitalism? On the opening day of the fake store thousands turned up all hoping to buy a new t.v. set or perhaps to fill a deeply set insecurity.

Individuality is the basis for isolation which breeds mental illness.

Plato stated the obvious eons ago, hinting at the dark side of individuality:

“Winners stand alone”

The irony is that even at it’s moment of supposed triumph, individuality becomes isolation. Standing out, is by definition, breaking away from the group and the community. This is even more worrying. Multiplied by millions of marketing messages, un-supervised financial institutions and disappointing politicians, societies become a fragmented collage of highly macho and individualistic dreams. A collection of individual-group-thinkers. The so called triumph of selfish individualistic capitalism becomes society’s collective failure.

The trouble with marketing is that most of it is still stuck in a selfish capitalist mode.

Let’s consider how consumers today are claiming back their rights to be the social animals that they are. The astronomical explosion of social media online in many ways is consumers’ way of claiming their rights to simply connect and belong. To co-create and collaborate, meet and organise themselves and others around them. Technology have not only made them more inter-connected but also inter-dependent.

On an another level research from the Future Foundation has shown that at least in western societies where women have been making great progress into public and professional lives this has resulted in a move towards the more feminine values in culture of sharing, socialising and collaboration.

Meanwhile in ad land, brands are still peddling archaic macho strategies and toxic notions of individuality. Desperately failing to grasp the full implications of what consumers are doing online and where culture is going. They are being autistic in choosing not to hear what consumers are saying which is: ‘thanks we actually want to hang out with our friends if you don’t mind’. Or as a respondent in a group recently told us more aptly:

“I want to be independent like all my friends”

Individuality in a way is only a route to what people need – that’s belonging. Belonging is perhaps the more ‘human’ way of building brands.

The future is co-operative & collaborative – our survival – no less – depends on it.

From the environment, to poverty, from medicine to technology, social systems that are designed to bring people together, brains together and above all collective actions are exactly what we should champion and build in marketing. The reality is that in the wake of the recession the business world needs to look into more co-operative and collaborative forms of progress that go beyond the selfish capitalism of the few to the greater good of the many. The far more interesting model for a better form of capitalism is to think of ways where contribution not mere consumption is the objective. Brands that selfishly existed to make the customers consume more without a further contribution beyond their product are at a grave risk of becoming nothing more than a cost without a care. Some of this thinking is captured in co-opportunity – a new a book by John Grant. In it, he discusses the nature of new types of models where it isn’t communication anymore once you add the social dimension – it is actually a social innovation. The co-operative mentality I am proposing and the actions described by Grant are all indications of what social could mean to brands, it’s not individuality that they promise anymore it’s the genuine actions that demonstrate true commitment to their consumers and society at large. The basis of this commitment is not a fake promise of ‘if you buy this you will be individual’ it is the higher healthier delivery of what people really want and that’s not individuality but rather interdependence.

How can brands be built around interdependence instead of false notions of individuality.

Is it possible to create collective identities where the objective is not the selfish, lonely and impossible illusion of individuality? The answer is yes:

Firstly, the fundamental shift that marketers need to make is that a brand is not an image that could be managed simply by changing the ad campaign. It is an experience. An experience in it’s widest sense of the word. A brand like IKEA is not managed by simply changing the ads it’s a brand that is fundamentally an experience in every aspect from the product to the packaging to what you could do with the product eventually. At it’s core is a social idea – democracy of design – this is translated into every aspect of that brand. It is an ethos, a commitment and an intention to improve the lives of the many people. (for more on my thinking on brand as an experience read this article).

Secondly, brands that build their marketing around bringing people together instead of pushing them apart by encouraging, facilitating a sense of belonging between it’s customers will be better placed to survive in the hyper connected world of today. See box.

Thirdly, it is fundamentally about ‘doing’ not ‘saying’. Delivering the ethos of interdependence has to be something that the brand ‘does’ in order to show that it cares enough about its’ public to do something about it. Brands should be living up to commitments not producing campaigns.

T-Mobile: Life’s for sharing Campaign UK.

In a really competitive telecoms market T-Mobile needed to differentiate beyond price and offers. A strategy was established built on how life is lived live and broadcasted instantly to friends, family and strangers using mobile and web. Telephony was changing how people related to one another. Everything was lived now and shared now.

With this as the backdrop the idea was to create iconic and spontaneous experiences that gel together friends and strangers. The events were designed to be amazing enough to compell audiences to share. DANCE was the first out. An outbreak of spontaneous dance in Liverpool street captured the imagination of those present with random people joining and broadcasting the event on multiple digital media live and as it was happening. This campaign and it’s sibling SING in Trafalger Square were hugely successful for the brand on all metrics. But most importantly it delivered on the brand idea, the consumer reality and the commercial objectives. Above all it was a genuine brand experience that was worth sharing. A good example of the ethos that brands should do not say.

Life’s for Sharing.

What if?

What if we didn’t sell stuff based on a fake sense of individuality and ultimately isolation?

What if we didn’t give consumers the poor substitute of a mental experience instead of a real life one?

What if we didn’t aim to make consumer run towards goals that they can’t achieve and consumerism that feeds nothing except insecurity?

What if we stopped playing on people’s insecurities and started working on building their confidence and self esteem?

What if we stopped telling people have it your way when what really matters is a way for everybody to succeed co-operatively?

This is ultimately not a question of which advertising strategy we should pick, it is a question of can we take our responsibilities seriously enough to ditch toxic notions of individuality and start delivering on inter-dependence.

Del 3 i vår serie med intervjuer om planningens roll i Sverige

Plannern bör fokusera på att hjälpa de stora idéerna som ska göra skillnad för framtiden och inte att hävda sig själv för mycket. Det ena tar ju tid från det andra. Men PlannerFed är en agentur som kämpar för vissa frågor på uppdrag åt våra planners. Vi tror att fler duktiga konsulter får chansen att göra skillnad om planning blir mer känt och tydligt i Sverige, något som man ännu inte kan ta för givet. Så medan du fokuserar på planning presenterar vi här ett par färgstarka planners från byråer och vår agentur.

Intervjuerna är gjorda av Christopher Norman som är en flitig juniorplanner och varumärkesstrateg med en stor dos nyfikenhet. Stort stort tack till dig!

Intervjupersonera i filmen är:

Anna Nordell – Saatchi & Saatchi

Saher Sidhom – Great Works

Stefan Rydén – PlannerFed

Olle Svensson – Gyro:HSR

• The future of planning: a roundtable discussion featuring six of the industry’s leading lights (open access)
• A new agency model: Simon Clemmow on why planning and agencies are joined at the hip (subscriber only)
• Emerging brand wisdom: Guy Murphy describes the fun to be had in developing markets (subscriber only)

Browse the full issue of Admap at www.warc.com/admap.

Inside the US consumer’s mind

A new partnership with the Futures Company brings to warc.com an extensive series of insight and analysis pieces on the US consumer courtesy of its Yankelovich reports. These include:

• Consumer profile – Hispanics: their attitudes, behaviour and values (open access)
• 12 things about Moms: from over-parenting to the influence of Oprah (subscriber only)
• Men – It’s a Guy Thing: tracking changing trends in the male market (subscriber only)

You’ll find a full listing here, and we’ll be adding many more over the coming weeks.

On the Warc Blog

Our new blog is the place on warc.com for keeping up with the latest news, views and content  and, of course, where you can post your own thoughts on what you find. Recent posts include:

• Dan Calladine on the potential of the Apple iPad
• Simon Law pondering the phenomenon of Super Bowl advertising
• Warc News Editor Stephen Whiteside’s assessment of UK adspend in 2010

You’ll find all the latest posts at www.warc.com/blogs.

And finally, one last reminder that our Measuring Advertising Performance 2010 conference takes place in London on March 10th.

If you’re not a subscriber to Warc and would like to profit from ongoing access to a huge range of ideas and evidence on all aspects of marketing, media and communications, simply email us at enquiries@warc.com to arrange a trial.

Kind regards
James Aitchison
Warc

Now, here’s a cautionary tale on the dangers of not being able to make the leap of faith from strategy to execution: You’re in B2B. Everyone you deal with is a pro. They might not buy one of your products every year (because it’s a huge machine that costs $50 000) but they are experienced and know what they want. You also know what they want, because like you’re buyers you’ve lived practically you’re whole life in this business. And what they want is a turbo-charged RX450 compressor powered Rock Combustor that will run 4500 hours or more before requiring maintenance.

Tomas Lundgren

There are many other firms selling similar machines, cheaper, more expensive, higher powered, etc, but you are the only one who sell such a low-maintenance machine at a reasonable price in the high-power segment. You’ve got your insight into the target audience down pat. If anyone buys this, it’s because they know maintenance is a real drain on the overall budget to keep a machine fleet operational. So, you brief the agency. The agency people nod and take notes and go to work.

They come back with a concept that is visually daring, has a memorable pun in the headline, and really stresses maintenance costs, but it doesn’t show the machine. Instead the image shows a guy dressed in a business suit asleep in a bed (aren’t we supposed to appeal to a male audience here?) with a “dream bubble” above where dollar bills are jumping across a fence. You immediately feel uneasy. This doesn’t look like what your company usually put in its ads. Actually, no one in your industry have ads that look this way. There’s supposed to be a machine in the picture. Or a bikini babe. Or both.

You’re customers are serious people that buy serious, powerful equipment for serious amounts of money. This is not going to work. So you say you like the copy and appreciate that it makes a good, strong point for maintenance cost reduction, but end up giving your great-idea-but-I-don’t-know-if-I-like-this speech to the agency team.

The art director stares at the table. The copy writer says it reinforces the headline that you said was good. The account manager tries to make a case for it, but quickly accepts defeat and takes the team back to the agency to have another go. A week later they arrive again, this time without the art director. It now looks like a typical industry ad, but nice. They’ve used your best product shot and done some quite magical effect in some image processing software and it looks stunning. Your boss is gonna love it. The guys at engineering is going to pin it to the wall and buy you a round. The customers are going to be impressed. This is going to work!

But of course it doesn’t.
Your customers, while not insensitive to the seductive image of a powerful yellow machine in a glowing late afternoon light, are so used to seeing product shots that they just skim over your ad. They are busy worrying about all that money disappearing in maintenance, and actually, they haven’t been able to sleep very well lately because they are going to take serious heat because of that budget running wild. They sure would like to find a low-maintenance machine, but can’t.

Your company still sell it’s quota that year. You even get a little bonus, and you’re very popular with engineering. Everything has worked out fine, just like last year , and the year before that.

Intro – En diskussion kring planning

Avsnitt 1 – Är planning impotent?

Avsnitt 2 – Talang

Avsnitt 3 – Är planners första klassens undersökare?

Avsnitt 4 – Relationen mellan planners och annonsörer

< /br>

Avsnitt 5 – Planners framtid

Redscout presented Spur – Viewers Respond

Yes I have a login for Twitter. I registered, tried it, didn’t find it very stimulating. Not much fun reading, and mostly frustrating to write. I simply never got hooked on Twitter, or the other examples of “micro blogging”, but I always put that down to me being a very sophisticated and selective consumer of communication. Turns out I’m more the absolut prototype for the regular Twitter account registree.

Twitter’s been dragging in new registrations in huge numbers over the last years, but the truth is the vast majority of those people never use it. It so happens that only about 17% of people ever send a single tweet in a given month. And 40% have never ever sent a Tweet!! Twenty-five percent have no followers.And on top of that, fewer and fewer new users are joining.

Still, 17% of 75 million are still very very many people that at least send one tweet a month. But the numbers show that maybe the hype is very far off the mark, and we need to question just how engaging Twitter really is. As I wrote a couple of weeks ago, social media is not about the tools but the thinking.

Just as with styles of music though, new communication formats seldom disappear entirely. It will be interesting to see where Twitter and microblogging will find it’s balance and becomes appreciated bythe majority of it’s users because it fullfills some special need that other formats don’t.

Here’s the original post at Clickz.

Jag flaggade nyligen för WARC/IPA konferensen om Measuring Advertising Performance i vår, och rekommenderar den varmt från tidigare erfarenhet. Jag noterar också med stor glädje att i den intressanta talarlistan finns bl.a. åldermannen Jeremy Bullmore, tidigare copywriter och kreativ chef på JWT, legendarisk kolumnist i Campaign (”On the campaign couch”) samt en av de klokaste och mest underhållande skribenterna om marknadsföring och reklam jag har kommit i kontakt med.

För att ge prov på Jeremys klokskap vill jag varmt rekommendera hans anförande på British Brands Group 2001 – fortfarande i mitt tycke bland det bästa som skrivits om varumärken och hur dessa hanteras i företag. Mer av samma vara finns även här.

Mycket nöje!

Inlägget skrivet av Mats Rönne och publicerades ursprungligen på Miccos blogg The Brand-Man http://micco.se/2009/12/posh-spice-och-persil/

Hur vet jag vad som är rätt beslut när jag ska ta fram kommunikationsaktiviteter? Allt beslutsfattande handlar om dels ett emotionellt baserat beteende, dels en analys av ett mer eller mindre omfattande informationsmaterial. Hjärnforskningen visar att i princip allt vårt beslutfattande är emotionellt baserat, men samtidigt behöver vi också information och data för att vara trygga i våra beslut och kunna motivera dem rationellt för oss själva och för omvärlden.

Nu är det naturligtvis inte så att de emotionella besluten – magkänslan om vad som ”känns rätt” – är frikopplade från fakta och data. Som Malcom Gladwell skrev i ”Blink” så är våra intuitiva beslut ofta baserade på erfarenheter och kunskaper som vi omedvetet blixtsnabbt analyserar och använder i vårt beslutsfattande. Dessutom är det väldigt sällsynt att vi har så fullständig information och så komplett underlag att det över huvd taget kan vara möjligt för oss att göra ett helt rationellt beslut, oavsett hur vår hjärna är konstruerad. Framför allt gäller detta alla frågor som rör framtida utfall och effekter. Vi kan skapa scenarier och göra bedömningar om framtiden, men vi kan inte med säkerhet säga hur marknaden kommer att se ut när aktiviteten ska genomföras och än mindre vilket utfall den kan tänkas generera. Samtidigt så är ju en av de mest fundamentala frågorna om all data ”kan jag lita på underlaget?”, vilket ju i högsta grad är en emotionellt baserad reflektion.

Bara rationellt tänkande räcker därför sällan för att skapa bra beslut, eller ens bra beslutsunderlag. Edward de Bono formulerade situationen ungefär så här: ”Du kan analysera dig fram till ett problem, men du kan inte analysera dig fram till en bra lösning.” Visst kan analysen ge dig en logisk och rationell lösning, men eftersom den är logisk och rationell så kommer alla andra också att komma fram till samma lösning utifrån samma faktaunderlag och därmed har du ingen konkurrensfördel. Bra (dvs kreativa/innovativa och relevanta) lösningar bygger på en relevant insikt om hur problemet kan formuleras, och därefter lite ”magi” in form av erfarenhet, intuition, kreativitet, kombinationsförmåga, idéer o s v så att vi får ett antal möjliga lösningar. Nu (men först nu) är det dags att ta fram analysförmågan igen och försöka bedöma kraften i de olika lösningarma: hur lätta är de att genomföra, vilka problem kan det finnas, hur väl stämmer de överens med vår strategi, hur relevanta är de för vår målgrupp o s v? Det är i den här processen som den stora nyttan finns i planning-funktionen och det den representerar i form av insiktsfullt strategiskt tänkande – att hitta kombinationer, se mönster och skapa nya positioner och möjligheter på marknaden.

Men detta innebär naturligtvis inte att man ska låta bli göra marknadsundersökningar, hålla fokusgrupper, ha lojalitetsmätningar och liknande. Tvärtom – alla dessa (och fler därtill) behövs troligen för att säkerställa att vi har relevant kunskap om marknaden och dess utveckling. Men samtidigt måste vi ta undersökningarna med en nypa salt. Har vi ställt rätt frågor, på rätt sätt, till rätt målgrupp vid rätt tillfälle? Frågar vi främst på ”det vi vet” för att bekräfta (eller förkasta) en hypotes, eller lyckas vi hitta ”det vi inte visste att vi inte visste”? Använder vi undersökningarna diagnostiskt eller som ställföreträdande beslutsfattare? Med andra ord, utnyttjar vi undersökningarna för att tolka marknaden, fördjupa våra kunskaper och ge oss kraft att gå framåt, eller tar vi i första hand undersökningarna till hjälp för att ”ha ryggen fri” och undvika att fatta egna beslut?

Ett fel som jag upplever att en del gör idag är att man mäter mycket och ofta, men inte tar sig tillräcklig tid att fundera över och analysera utfallet. Med andra ord, det blir mycket fokus på vad som undersökningen visar, men inte tillräckligt på varför det är så. Och skulle frågan komma upp blir svaret inte sällan ”vi behöver en ny undersökning” när man i stället ofta kan göra en rimlighetsbedömning från befintligt material av vilka faktorer som kan ha påverkat utfallet: Vilka data har vi tillgång till? Vad har förändrats? Vad kan vi jämföra med?

Således, bland det viktigaste i beslutsunderlaget är att försöka få insikt om det som Piet Hein en gång kallade för ”the omni science”, dvs ”att veta vad man inte vet”, och sedan acceptera att man ìnte kommer att ha perfekt underlag för sitt beslut. Däremot ska man naturligtvis utnyttja den information och de underlag man har fullt ut och bearbeta dessa så att de inte bara utgör data utan insikter, dvs hur kan vi tillämpa den information vi har och vad kan vi lära av detta?

Att skapa det perfekta beslutsunderlaget för en kommunikationsinsats låter sig knappast göras, inte minst eftersom marknaden inte är konstant – på samma sätt som man inte kan doppa foten i samma flod två gånger. Det sker hela tiden förändringar, i form av både yttre (väder, skatter, redaktionella nyheter, nya produktlanseringar o s v) och inre händelser (produktlanseringar, prisjusteringar, personalförändringar o s v) som gör att vi aldrig kommer att ha fullständig kunskap om marknaden. Men det innebär heller inte att vi helt saknar kunskap om den. Som i så många andra fall härskar 80/20 regeln – idealet är att ha tillräckligt mycket kunskap för att vara trygg i sitt beslutsfattande och kunna satsa med tillförsiktigt, och samtidigt acceptera tillräckligt mycket osäkerhet för att få något gjort.

Mats Rönne

Sveriges första planneragentur rekryterar Mats Rönne, tidigare bland annat varumärkesansvarig på Electrolux och Ericsson och marknadsföringschef på Bonnier. Han lämnar sitt ordförandeskap hos Sveriges Annonsörer vid årsskiftet och kommer att ingå som planner och seniorrådgivare hos PlannerFed för att utveckla tydligare beslutsunderlag för svensk reklam.

– Plannern som leverantör av konsumentinsikter för reklambyrån är väl etablerat utomlands, framförallt i England. I Sverige finns det fortfarande en stor roll för planners att utveckla, både för byråer och på kundsidan.  Kreativiteten är det inget fel på här, men den står ofta på osäker och ibland fel grund. Här vill jag bidra, säger Mats Rönne.

– När vi lämnar våra underlag vidare ska kunden säga – aha!, annars upplever vi det som ett misslyckande. Det ska inspirera och öppna för riktigt bra marknadsföring men framförallt vara baserad på fakta. Med Mats Rönne i agenturen visar vi större tyngd i varumärkesprojekt och komplexa uppdrag i stora organisationer, säger Robert Dysell, agent på PlannerFed. Vi tycker givetvis att det är jätteroligt att Mats kommer till agenturen och ser det som ett tecken på att vi är på rätt väg. Vi vill verkligen förändra processer i vår bransch till det bättre och släppa fram kommunikatörer som affärsutvecklare.

Robert Dysell

Agenturen riktar sig till både byråer och företag och ser sin uppgift att skapa tydligare arbetsunderlag baserat på riktig konsumentinsikt som ett sätt att förbättra effekten av marknadsföring. Den som använder tjänsten ska inte själv behöva vara expert för att förstå potentialen i de underlag som lämnas, det är plannerns uppgift att leverera det.

– Min erfarenhet är att briefing-processen kan utvecklas i de flesta kommunikationsprojekt, säger Mats Rönne. Det gäller både i kundbriefen till byrån och i byråns interna process. Ofta är det inte brist på undersökningar och data, men däremot brister det i tolkningen och insikterna som behövs så att underlaget kan styra den kreativa processen i rätt riktning.

Konkreta tjänster från PlannerFed är genomgång av kommunikationsplattformar, framtagning av kampanjbriefer, researchuppdrag och målsättning med resultatuppföljning för reklamkampanjer.

Läs mer om våra konkreta tjänster på agenturen här.