By saher sidhom sahersidhom@googlemail.com

It’s time for marketing to stop promising false notions of individuality.

The fallacy of individuality.

Individuality is overrated. In fact it’s become a distressing, destructive and depressive idea. Earnest psychologists such as Oliver James, author of the Selfish Capitalist, propose and provide evidence, that it actually causes a variety of mental illnesses from anxiety, to isolation to depression. In short it can make you mad. Alain de Botton, this time a philosopher, eloquently described our society as one that champions impossible ideals and puts people in perpetual anxiety over whether they are ‘occupying too modest a rung or are about to fall into a lower one’. Even hard nosed economists have woken up to the fact that the overly simplistic Adam Smith’ principals of the ‘invisible hand’ in business have led to a collective failure of financial systems commonly known now as the ‘the recession’. The ambitions of the few are the cause of the suffering of the many. Regardless of which pet discipline you like: psychology, philosophy or economics it is clear that this business of individuality has gone too far.

As marketers we have to acknowledge our responsibilities.

Naturally, these problems are due to a number of factors; politics, schools, t.v. media etc, however I will discuss how marketing contributes to this mess. Marketing and advertising still continue to play a significant role in the psychological, social and economical implications of selfish capitalism. I believe that it is a particular, type of marketing that is responsible. It probably began with a strategy that eventually became the archetype for many others. It promised individuality, granted permission for humans, who are normally social animals, to become selfish capitalists. It declared that you should: ‘Have it your way’.

Individuality often built on insecurity has been drummed into consumers minds, sunk into their hearts and shoved down their throats for decades … here is a small collection from Wikipedia:

“Have it your way” – Burger King
“You. First” – Banglalink GSM
“Expect great things” – Lucent Technologies
“Expect the world” – New York Times
“Express yourself” – Lavazza Coffee
“How many bars do you have?” – AT&T
“If you don’t get it you don’t get it” Wash. Post
“It’s for you” – BT
“See what you can do” – O2
“Broadcast yourself” – YouTube
“Yours is here” – Dell
“Where do you want to go today” – Microsoft
“Be extraordinary” – E-Trade
“What’s in your wallete” – Capital One
“Accelerate your life” – US Navy
“It could be you” – National Lottery
“Be the first to know” – CNN
“So where the bloody hell are you?” – Tourism Australia
“Thousands of possibilities. Get yours.” Best Buy
“The power to be your best” – Apple
“Live your life” – American Eagle
“Entertainment your way” – SKY
“Hear what you like when you like” Rex Records
“Drive your way” – Hyundai
“Your Airline” – Air India
“Make yourself heard” – Ericsson
“Because you are worth it” – L’Oreal
“Your Fragrance, Your Rules” – Hugo Boss
“You Gotta Have it” – Lisa Frank
“You are the one who’s number one” – Pathmark
“It’s time for U” – UPN

Generation I: A definition.

Marketers have often built this promise of individuality loosely on Maslow’s hierarchy of needs. ‘Self-Actualization’ that appears right at the top of this hierarchy is a result of individuals fulfilling their potential. Fine in theory, but has horrible implications when practiced in marketing. The idea that consumers should engage in a relentless race to own and consume products & services that promise selfish individuality have created what I will call Generation I.

Generation I is the ‘Insecure’ generation. For decades marketing has largely used Maslow and other theories of individuality as the basis for setting aspirations and expectations that are generally impossible to match in reality. It has in fact created a viscous circle that played on and fed people’s insecurities as Chuck Palahniuk explained once:

“Advertising has us chasing cars and clothes, working jobs we hate so we can buy shit we don’t need”

My contention is that Generation I is – in reality – far from the self-satisfied, self-proclaimed individual, independent and influential rulers of their cocooned universes. It is an insecure generation that is caught in a perpetual race of trying to keep up with the Joneses and engage in mindless materialism. Of-course some materialism is necessary such as homes, clothing etc but the kind of materialism discussed here is insecurity based. It’s the type that is a response to the enormous pressure in western and developed societies to be an individual. To stand out. To equate one’s progress with their possessions.

Czech Dream

A couple of documentary Czech film makers launched a campaign around a spoof new mega mall in Prague. They’ve literally built an ad campaign promoting the non existent store. The film charted the journey from the ads to thousands of people who’ve come to the store on the launch day. After the collapse of the soviet system and years of lack of western style materialism there was an insatiable appetite. The filmmakers were essentially firing a warning shot, asking the question do we really want this? Should we jump head on into mindless capitalism? On the opening day of the fake store thousands turned up all hoping to buy a new t.v. set or perhaps to fill a deeply set insecurity.

Individuality is the basis for isolation which breeds mental illness.

Plato stated the obvious eons ago, hinting at the dark side of individuality:

“Winners stand alone”

The irony is that even at it’s moment of supposed triumph, individuality becomes isolation. Standing out, is by definition, breaking away from the group and the community. This is even more worrying. Multiplied by millions of marketing messages, un-supervised financial institutions and disappointing politicians, societies become a fragmented collage of highly macho and individualistic dreams. A collection of individual-group-thinkers. The so called triumph of selfish individualistic capitalism becomes society’s collective failure.

The trouble with marketing is that most of it is still stuck in a selfish capitalist mode.

Let’s consider how consumers today are claiming back their rights to be the social animals that they are. The astronomical explosion of social media online in many ways is consumers’ way of claiming their rights to simply connect and belong. To co-create and collaborate, meet and organise themselves and others around them. Technology have not only made them more inter-connected but also inter-dependent.

On an another level research from the Future Foundation has shown that at least in western societies where women have been making great progress into public and professional lives this has resulted in a move towards the more feminine values in culture of sharing, socialising and collaboration.

Meanwhile in ad land, brands are still peddling archaic macho strategies and toxic notions of individuality. Desperately failing to grasp the full implications of what consumers are doing online and where culture is going. They are being autistic in choosing not to hear what consumers are saying which is: ‘thanks we actually want to hang out with our friends if you don’t mind’. Or as a respondent in a group recently told us more aptly:

“I want to be independent like all my friends”

Individuality in a way is only a route to what people need – that’s belonging. Belonging is perhaps the more ‘human’ way of building brands.

The future is co-operative & collaborative – our survival – no less – depends on it.

From the environment, to poverty, from medicine to technology, social systems that are designed to bring people together, brains together and above all collective actions are exactly what we should champion and build in marketing. The reality is that in the wake of the recession the business world needs to look into more co-operative and collaborative forms of progress that go beyond the selfish capitalism of the few to the greater good of the many. The far more interesting model for a better form of capitalism is to think of ways where contribution not mere consumption is the objective. Brands that selfishly existed to make the customers consume more without a further contribution beyond their product are at a grave risk of becoming nothing more than a cost without a care. Some of this thinking is captured in co-opportunity – a new a book by John Grant. In it, he discusses the nature of new types of models where it isn’t communication anymore once you add the social dimension – it is actually a social innovation. The co-operative mentality I am proposing and the actions described by Grant are all indications of what social could mean to brands, it’s not individuality that they promise anymore it’s the genuine actions that demonstrate true commitment to their consumers and society at large. The basis of this commitment is not a fake promise of ‘if you buy this you will be individual’ it is the higher healthier delivery of what people really want and that’s not individuality but rather interdependence.

How can brands be built around interdependence instead of false notions of individuality.

Is it possible to create collective identities where the objective is not the selfish, lonely and impossible illusion of individuality? The answer is yes:

Firstly, the fundamental shift that marketers need to make is that a brand is not an image that could be managed simply by changing the ad campaign. It is an experience. An experience in it’s widest sense of the word. A brand like IKEA is not managed by simply changing the ads it’s a brand that is fundamentally an experience in every aspect from the product to the packaging to what you could do with the product eventually. At it’s core is a social idea – democracy of design – this is translated into every aspect of that brand. It is an ethos, a commitment and an intention to improve the lives of the many people. (for more on my thinking on brand as an experience read this article).

Secondly, brands that build their marketing around bringing people together instead of pushing them apart by encouraging, facilitating a sense of belonging between it’s customers will be better placed to survive in the hyper connected world of today. See box.

Thirdly, it is fundamentally about ‘doing’ not ‘saying’. Delivering the ethos of interdependence has to be something that the brand ‘does’ in order to show that it cares enough about its’ public to do something about it. Brands should be living up to commitments not producing campaigns.

T-Mobile: Life’s for sharing Campaign UK.

In a really competitive telecoms market T-Mobile needed to differentiate beyond price and offers. A strategy was established built on how life is lived live and broadcasted instantly to friends, family and strangers using mobile and web. Telephony was changing how people related to one another. Everything was lived now and shared now.

With this as the backdrop the idea was to create iconic and spontaneous experiences that gel together friends and strangers. The events were designed to be amazing enough to compell audiences to share. DANCE was the first out. An outbreak of spontaneous dance in Liverpool street captured the imagination of those present with random people joining and broadcasting the event on multiple digital media live and as it was happening. This campaign and it’s sibling SING in Trafalger Square were hugely successful for the brand on all metrics. But most importantly it delivered on the brand idea, the consumer reality and the commercial objectives. Above all it was a genuine brand experience that was worth sharing. A good example of the ethos that brands should do not say.

Life’s for Sharing.

What if?

What if we didn’t sell stuff based on a fake sense of individuality and ultimately isolation?

What if we didn’t give consumers the poor substitute of a mental experience instead of a real life one?

What if we didn’t aim to make consumer run towards goals that they can’t achieve and consumerism that feeds nothing except insecurity?

What if we stopped playing on people’s insecurities and started working on building their confidence and self esteem?

What if we stopped telling people have it your way when what really matters is a way for everybody to succeed co-operatively?

This is ultimately not a question of which advertising strategy we should pick, it is a question of can we take our responsibilities seriously enough to ditch toxic notions of individuality and start delivering on inter-dependence.

There’s something weird about one of the most established marketing and media planning principles: frequency.

I do not doubt that there’s such a thing as nagging power, or that repetition is a path to establishing memories (and thereby installing messages in peoples minds). But the leap from recall or, worse, recognition of a tag line, jingle, package, logo, whatever to actual PERSUATION…no, I don’t buy it. No way. I’m totally with Ehrenberg and the idea that advertising works as a weak force.If influence worked the way media agencies claim, you could get laid every night by simply standing close to the object of your desire and saying “let’s fuck” at a frequency 3 times greater than your rivals.

Creds to Neutron for the image. Great thinking going on there. Nicked it off their blog. But they have a link on top of their site saying “steal this idea”, so I figured they’d be OK with it.

Del 3 i vår serie med intervjuer om planningens roll i Sverige

Plannern bör fokusera på att hjälpa de stora idéerna som ska göra skillnad för framtiden och inte att hävda sig själv för mycket. Det ena tar ju tid från det andra. Men PlannerFed är en agentur som kämpar för vissa frågor på uppdrag åt våra planners. Vi tror att fler duktiga konsulter får chansen att göra skillnad om planning blir mer känt och tydligt i Sverige, något som man ännu inte kan ta för givet. Så medan du fokuserar på planning presenterar vi här ett par färgstarka planners från byråer och vår agentur.

Intervjuerna är gjorda av Christopher Norman som är en flitig juniorplanner och varumärkesstrateg med en stor dos nyfikenhet. Stort stort tack till dig!

Intervjupersonera i filmen är:

Anna Nordell – Saatchi & Saatchi

Saher Sidhom – Great Works

Stefan Rydén – PlannerFed

Olle Svensson – Gyro:HSR

• The future of planning: a roundtable discussion featuring six of the industry’s leading lights (open access)
• A new agency model: Simon Clemmow on why planning and agencies are joined at the hip (subscriber only)
• Emerging brand wisdom: Guy Murphy describes the fun to be had in developing markets (subscriber only)

Browse the full issue of Admap at www.warc.com/admap.

Inside the US consumer’s mind

A new partnership with the Futures Company brings to warc.com an extensive series of insight and analysis pieces on the US consumer courtesy of its Yankelovich reports. These include:

• Consumer profile – Hispanics: their attitudes, behaviour and values (open access)
• 12 things about Moms: from over-parenting to the influence of Oprah (subscriber only)
• Men – It’s a Guy Thing: tracking changing trends in the male market (subscriber only)

You’ll find a full listing here, and we’ll be adding many more over the coming weeks.

On the Warc Blog

Our new blog is the place on warc.com for keeping up with the latest news, views and content  and, of course, where you can post your own thoughts on what you find. Recent posts include:

• Dan Calladine on the potential of the Apple iPad
• Simon Law pondering the phenomenon of Super Bowl advertising
• Warc News Editor Stephen Whiteside’s assessment of UK adspend in 2010

You’ll find all the latest posts at www.warc.com/blogs.

And finally, one last reminder that our Measuring Advertising Performance 2010 conference takes place in London on March 10th.

If you’re not a subscriber to Warc and would like to profit from ongoing access to a huge range of ideas and evidence on all aspects of marketing, media and communications, simply email us at enquiries@warc.com to arrange a trial.

Kind regards
James Aitchison
Warc

Now, here’s a cautionary tale on the dangers of not being able to make the leap of faith from strategy to execution: You’re in B2B. Everyone you deal with is a pro. They might not buy one of your products every year (because it’s a huge machine that costs $50 000) but they are experienced and know what they want. You also know what they want, because like you’re buyers you’ve lived practically you’re whole life in this business. And what they want is a turbo-charged RX450 compressor powered Rock Combustor that will run 4500 hours or more before requiring maintenance.

Tomas Lundgren

There are many other firms selling similar machines, cheaper, more expensive, higher powered, etc, but you are the only one who sell such a low-maintenance machine at a reasonable price in the high-power segment. You’ve got your insight into the target audience down pat. If anyone buys this, it’s because they know maintenance is a real drain on the overall budget to keep a machine fleet operational. So, you brief the agency. The agency people nod and take notes and go to work.

They come back with a concept that is visually daring, has a memorable pun in the headline, and really stresses maintenance costs, but it doesn’t show the machine. Instead the image shows a guy dressed in a business suit asleep in a bed (aren’t we supposed to appeal to a male audience here?) with a “dream bubble” above where dollar bills are jumping across a fence. You immediately feel uneasy. This doesn’t look like what your company usually put in its ads. Actually, no one in your industry have ads that look this way. There’s supposed to be a machine in the picture. Or a bikini babe. Or both.

You’re customers are serious people that buy serious, powerful equipment for serious amounts of money. This is not going to work. So you say you like the copy and appreciate that it makes a good, strong point for maintenance cost reduction, but end up giving your great-idea-but-I-don’t-know-if-I-like-this speech to the agency team.

The art director stares at the table. The copy writer says it reinforces the headline that you said was good. The account manager tries to make a case for it, but quickly accepts defeat and takes the team back to the agency to have another go. A week later they arrive again, this time without the art director. It now looks like a typical industry ad, but nice. They’ve used your best product shot and done some quite magical effect in some image processing software and it looks stunning. Your boss is gonna love it. The guys at engineering is going to pin it to the wall and buy you a round. The customers are going to be impressed. This is going to work!

But of course it doesn’t.
Your customers, while not insensitive to the seductive image of a powerful yellow machine in a glowing late afternoon light, are so used to seeing product shots that they just skim over your ad. They are busy worrying about all that money disappearing in maintenance, and actually, they haven’t been able to sleep very well lately because they are going to take serious heat because of that budget running wild. They sure would like to find a low-maintenance machine, but can’t.

Your company still sell it’s quota that year. You even get a little bonus, and you’re very popular with engineering. Everything has worked out fine, just like last year , and the year before that.

Nu erbjuder vi ett skräddarsytt kursupplägg där er marknadsavdelning lär sig utveckla effektivare kampanjer under en heldagsövning.

Kursupplägg

En företagsintern kurs blir mer specifik om hur ni uttrycker ert varumärke och deltagarna tar med sig en aktuell projektbrief och använder detta som arbetsmaterial under dagen.

Innehållet bygger på en standardmall för kommunikationsbrief som tar upp det som bör finnas med i underlaget till byrån.

Här är programmet uppdelat på ett antal block:

• Kommunikationsbriefen – vad är det och varför är den så viktig?
• Briefen – del 1: Projektets syfte och mål
• Briefen – del 2: Målgrupp
• Briefen – del 3: Kommunikationsstrategi, budskap (”single-most-important-benefit”) och support (”reason-to-believe”)
• Briefen – del 4: Varumärkets positionering, personlighet och tonalitet
• Briefen – del 5: Kontaktmöjligheter/mediaalternativ
• Briefen – del 6: ”Måsten” och utvärdering
• Att briefa byrån – hur blir briefen ”levande”?
• Respons till byrån – hur stämmer förslaget med briefen?

Inom de flesta av punkterna presenterar vi ett antal teser och checklistor på vad som ska finnas med och hur detta ska presenteras. Lägg därtill ett antal case att diskutera runt och deltagarnas egna briefer som kompletterande diskussionsmaterial.

Målet med kursen

• Varje deltagare ska ha en bättre förståelse för hur viktig briefen är för kampanjens möjligheter att bli verkligt framgångsrik (och således uppdragsgivarens ansvar för framgången)
• Få med sig ett antal praktiska verktyg och inte minst ha en bättre brief med sig från dagen än vad man hade med sig i bagaget på morgonen.

Kursdetaljer

Vi har paketerat kursen att gälla internt hos företaget under en arbetsdag från 9-16:00. Det är också möjligt med lokal hos oss.

Finns det önskemål om halvdagsupplägg eller att hålla kursen externt så går det att ordna. Kontakta oss direkt för mer info.

Jag flaggade nyligen för WARC/IPA konferensen om Measuring Advertising Performance i vår, och rekommenderar den varmt från tidigare erfarenhet. Jag noterar också med stor glädje att i den intressanta talarlistan finns bl.a. åldermannen Jeremy Bullmore, tidigare copywriter och kreativ chef på JWT, legendarisk kolumnist i Campaign (”On the campaign couch”) samt en av de klokaste och mest underhållande skribenterna om marknadsföring och reklam jag har kommit i kontakt med.

För att ge prov på Jeremys klokskap vill jag varmt rekommendera hans anförande på British Brands Group 2001 – fortfarande i mitt tycke bland det bästa som skrivits om varumärken och hur dessa hanteras i företag. Mer av samma vara finns även här.

Mycket nöje!

Inlägget skrivet av Mats Rönne och publicerades ursprungligen på Miccos blogg The Brand-Man http://micco.se/2009/12/posh-spice-och-persil/

Hur vet jag vad som är rätt beslut när jag ska ta fram kommunikationsaktiviteter? Allt beslutsfattande handlar om dels ett emotionellt baserat beteende, dels en analys av ett mer eller mindre omfattande informationsmaterial. Hjärnforskningen visar att i princip allt vårt beslutfattande är emotionellt baserat, men samtidigt behöver vi också information och data för att vara trygga i våra beslut och kunna motivera dem rationellt för oss själva och för omvärlden.

Nu är det naturligtvis inte så att de emotionella besluten – magkänslan om vad som ”känns rätt” – är frikopplade från fakta och data. Som Malcom Gladwell skrev i ”Blink” så är våra intuitiva beslut ofta baserade på erfarenheter och kunskaper som vi omedvetet blixtsnabbt analyserar och använder i vårt beslutsfattande. Dessutom är det väldigt sällsynt att vi har så fullständig information och så komplett underlag att det över huvd taget kan vara möjligt för oss att göra ett helt rationellt beslut, oavsett hur vår hjärna är konstruerad. Framför allt gäller detta alla frågor som rör framtida utfall och effekter. Vi kan skapa scenarier och göra bedömningar om framtiden, men vi kan inte med säkerhet säga hur marknaden kommer att se ut när aktiviteten ska genomföras och än mindre vilket utfall den kan tänkas generera. Samtidigt så är ju en av de mest fundamentala frågorna om all data ”kan jag lita på underlaget?”, vilket ju i högsta grad är en emotionellt baserad reflektion.

Bara rationellt tänkande räcker därför sällan för att skapa bra beslut, eller ens bra beslutsunderlag. Edward de Bono formulerade situationen ungefär så här: ”Du kan analysera dig fram till ett problem, men du kan inte analysera dig fram till en bra lösning.” Visst kan analysen ge dig en logisk och rationell lösning, men eftersom den är logisk och rationell så kommer alla andra också att komma fram till samma lösning utifrån samma faktaunderlag och därmed har du ingen konkurrensfördel. Bra (dvs kreativa/innovativa och relevanta) lösningar bygger på en relevant insikt om hur problemet kan formuleras, och därefter lite ”magi” in form av erfarenhet, intuition, kreativitet, kombinationsförmåga, idéer o s v så att vi får ett antal möjliga lösningar. Nu (men först nu) är det dags att ta fram analysförmågan igen och försöka bedöma kraften i de olika lösningarma: hur lätta är de att genomföra, vilka problem kan det finnas, hur väl stämmer de överens med vår strategi, hur relevanta är de för vår målgrupp o s v? Det är i den här processen som den stora nyttan finns i planning-funktionen och det den representerar i form av insiktsfullt strategiskt tänkande – att hitta kombinationer, se mönster och skapa nya positioner och möjligheter på marknaden.

Men detta innebär naturligtvis inte att man ska låta bli göra marknadsundersökningar, hålla fokusgrupper, ha lojalitetsmätningar och liknande. Tvärtom – alla dessa (och fler därtill) behövs troligen för att säkerställa att vi har relevant kunskap om marknaden och dess utveckling. Men samtidigt måste vi ta undersökningarna med en nypa salt. Har vi ställt rätt frågor, på rätt sätt, till rätt målgrupp vid rätt tillfälle? Frågar vi främst på ”det vi vet” för att bekräfta (eller förkasta) en hypotes, eller lyckas vi hitta ”det vi inte visste att vi inte visste”? Använder vi undersökningarna diagnostiskt eller som ställföreträdande beslutsfattare? Med andra ord, utnyttjar vi undersökningarna för att tolka marknaden, fördjupa våra kunskaper och ge oss kraft att gå framåt, eller tar vi i första hand undersökningarna till hjälp för att ”ha ryggen fri” och undvika att fatta egna beslut?

Ett fel som jag upplever att en del gör idag är att man mäter mycket och ofta, men inte tar sig tillräcklig tid att fundera över och analysera utfallet. Med andra ord, det blir mycket fokus på vad som undersökningen visar, men inte tillräckligt på varför det är så. Och skulle frågan komma upp blir svaret inte sällan ”vi behöver en ny undersökning” när man i stället ofta kan göra en rimlighetsbedömning från befintligt material av vilka faktorer som kan ha påverkat utfallet: Vilka data har vi tillgång till? Vad har förändrats? Vad kan vi jämföra med?

Således, bland det viktigaste i beslutsunderlaget är att försöka få insikt om det som Piet Hein en gång kallade för ”the omni science”, dvs ”att veta vad man inte vet”, och sedan acceptera att man ìnte kommer att ha perfekt underlag för sitt beslut. Däremot ska man naturligtvis utnyttja den information och de underlag man har fullt ut och bearbeta dessa så att de inte bara utgör data utan insikter, dvs hur kan vi tillämpa den information vi har och vad kan vi lära av detta?

Att skapa det perfekta beslutsunderlaget för en kommunikationsinsats låter sig knappast göras, inte minst eftersom marknaden inte är konstant – på samma sätt som man inte kan doppa foten i samma flod två gånger. Det sker hela tiden förändringar, i form av både yttre (väder, skatter, redaktionella nyheter, nya produktlanseringar o s v) och inre händelser (produktlanseringar, prisjusteringar, personalförändringar o s v) som gör att vi aldrig kommer att ha fullständig kunskap om marknaden. Men det innebär heller inte att vi helt saknar kunskap om den. Som i så många andra fall härskar 80/20 regeln – idealet är att ha tillräckligt mycket kunskap för att vara trygg i sitt beslutsfattande och kunna satsa med tillförsiktigt, och samtidigt acceptera tillräckligt mycket osäkerhet för att få något gjort.

Mats Rönne

Sveriges första planneragentur rekryterar Mats Rönne, tidigare bland annat varumärkesansvarig på Electrolux och Ericsson och marknadsföringschef på Bonnier. Han lämnar sitt ordförandeskap hos Sveriges Annonsörer vid årsskiftet och kommer att ingå som planner och seniorrådgivare hos PlannerFed för att utveckla tydligare beslutsunderlag för svensk reklam.

– Plannern som leverantör av konsumentinsikter för reklambyrån är väl etablerat utomlands, framförallt i England. I Sverige finns det fortfarande en stor roll för planners att utveckla, både för byråer och på kundsidan.  Kreativiteten är det inget fel på här, men den står ofta på osäker och ibland fel grund. Här vill jag bidra, säger Mats Rönne.

– När vi lämnar våra underlag vidare ska kunden säga – aha!, annars upplever vi det som ett misslyckande. Det ska inspirera och öppna för riktigt bra marknadsföring men framförallt vara baserad på fakta. Med Mats Rönne i agenturen visar vi större tyngd i varumärkesprojekt och komplexa uppdrag i stora organisationer, säger Robert Dysell, agent på PlannerFed. Vi tycker givetvis att det är jätteroligt att Mats kommer till agenturen och ser det som ett tecken på att vi är på rätt väg. Vi vill verkligen förändra processer i vår bransch till det bättre och släppa fram kommunikatörer som affärsutvecklare.

Robert Dysell

Agenturen riktar sig till både byråer och företag och ser sin uppgift att skapa tydligare arbetsunderlag baserat på riktig konsumentinsikt som ett sätt att förbättra effekten av marknadsföring. Den som använder tjänsten ska inte själv behöva vara expert för att förstå potentialen i de underlag som lämnas, det är plannerns uppgift att leverera det.

– Min erfarenhet är att briefing-processen kan utvecklas i de flesta kommunikationsprojekt, säger Mats Rönne. Det gäller både i kundbriefen till byrån och i byråns interna process. Ofta är det inte brist på undersökningar och data, men däremot brister det i tolkningen och insikterna som behövs så att underlaget kan styra den kreativa processen i rätt riktning.

Konkreta tjänster från PlannerFed är genomgång av kommunikationsplattformar, framtagning av kampanjbriefer, researchuppdrag och målsättning med resultatuppföljning för reklamkampanjer.

Läs mer om våra konkreta tjänster på agenturen här.

Micco skrev nyligen ett inlägg med en del visdom om effektiv reklam från några decennier tillbaka. Det finns också nyare kunskap att tillgå. Ett av de mest grundläggande arbeten har gjorts av (främst) Les Binet på DDB Matrix och Peter Fields, på uppdrag av engelska reklambyråförbundet IPA.

Les och Peter har analyserat samtliga bidrag i reklameffekttävlingen IPA Effectiveness Award. Totalt har de gått igenom närmare 1.000 kampanjer som alla bevisligen har gett – eller överträffat – önskad effekt (annars skulle uppdragsgivaren och byrån naturligtvis inte ha skickat in bidraget till tävlingen). Les och Peter har därefter jämfört hur vinnarna, alltså den reklam som skapat verkligt stora effekter, skiljer sig från övriga bidrag. Det är m.a.o. inte en jämförelse mellan effektiv och ineffektiv reklam, utan mellan fantastiskt effektiv reklam och effektiv reklam; mellan det bästa och det som är riktigt bra.

Jag har haft förmånen att lyssna till Les och Peters slutsatser några gånger, och även hört presentationer från bl.a. Paul Feldwick och Neil Dawson som varit ordförande i juryn för IPA Effectiveness Award, och det finns ett antal återkommande gemensamma nämnare som förenar de allra bästa kampanjerna. Och med utgångspunkt från reklamens ”la créme de la créme” har en analys gjorts av hur olika komponenter påverkar chansen till fantastiskt framgångsrika kampanjer.

Några exempel och slutsatser är:

1. Fokusera på hårda mål, d.v.s. ekonomiska mål – lönsamhet, prisnivå, försäljning, där vinstmarginal och priselasticitet är de starkaste. 49% av de bästa hade hårda mål i kampanjplanen.
2. De bästa kampanjerna har flera olika mål – hela skalan från varumärkeskännedom och -preferens till försäljning, marknadsandel och marginal. Ju fler mål desto bättre; med fyra eller fler hårda, tydliga och mätbara mål låg success rate på 76%, jämfört med 28% om bara ett sådant mål fanns.
3. Flera mjuka mål, d.v.s. kännedom, preferens, etc., ger bättre utfall än få.
4. Dessutom hjälper det med delmål: Med tre eller fler hårda delmål är success rate 88%.
5. Den bästa reklamen har inte förtestats. Kampanjer som förtestas har 13% (kvantitativ förtest), respektive 12% (kvalitativ förtest) lägre success rate.
6. Likeability är bättre än standout som utvärderingsnyckel. Kampanjer som fokuserade på hög likeability hade 7% högre framgångschans än genomsnittet, medan standout gav 5% lägre utfall.
7. Ekonometriska analyser lönar sig. Kampanjer som analyserats med ekonomentriska modeller var nästan dubbelt så framgångsrika än de som inte analyseras på det här sättet (81% mot 47%).
8. Kampanjer som bygger på emotionell kommunikation lyckas bättre än rationella kampanjer, framför allt för utmanare på marknaden. De ger bättre utfall inom fler områden och högre lönsamhet, även i vad som kan anses vara rationella produktkategorier.
9. De flesta fantastiskt framgångsrika kampanjer fokuserar på både ökad lojalitet och nyförsäljning (86% success rate), men det är nyförsäljningen (och enbart den) som ger resultatet i ekonomiskt utfall (82% av fallen).
10. Kampanjer i flera mediakanaler är effektivare än de som enbart använder en kanal, men marginalnyttan per kanal avtar successivt.

Vill du veta mer kan jag varmt rekommendera IPA’s och WARC’s konferens Measuring Advertising Performance i mars nästa år. Jag har varit där flera gånger och alltid imponerats av kvaliteten på både talare och presentationer, och vårens upplaga verkar inte gå av för hackor.

Inlägget publicerades ursprungligen på Micco Grönholms blogg The Brand-Man http://micco.se/2009/12/reklamkunskap-fran-modern-tid/

Hors d'Oeuvres med getost och päronsylt utskriven av en fabber, en slags 3D printer, som även kan skriva ut en fungerande mobiltelefon. Både varumärken och affärsmodeller ställs inför stora utmaningar i framtiden. Bild: Fab@Home

Beteendevetare och ledartyper är framtidens viktigaste affärsutvecklare på marknaden. Frågor som grupptillhörighet, trender, begär eller behov, identitet, kundnytta och status kommer vara de främsta egenskaperna för att lyckas inom B2C. Även inom B2B är detta relevant eftersom beslut till köp i allra högsta grad fattas av vanliga människor.

Sveriges stolthet, Ericsson, behövde större delen av 90-talet att lära sig en dyrköpt läxa: låt inte ingenjörskulturen ta överhanden på produktutveckling och erbjudande. De tappade ett enormt försprång till Nokia som idag är så mycket större än SonyEricsson att det knappt är värt att jämföra. Saab är ett annat tragiskt exempel på samma snedvridning av prioriteringar. Den ingenjörskunskap som vi odlar i Sverige är fantastisk, men den löser inte alla problem, framförallt inte idag. Se det såhär: Det är inget fel på Saabs bilar, tvärtom. Problemet ligger i att de inte har lyckats beröra människor genom deras kommunikation. Saabs marknadsföring uppfattas som tråkig och, ännu värre: perfekt. Varumärken som bara visar upp sina bra sidor blir tråkiga, platta och saknar story. Tänk dig själv, Stålmannen utan kryptonit. När varumärket blir asexuellt, blir upplevelsen av produkten detsamma. Och det råder inga ingenjörer i världen någon bot på.

Lägg därtill att varumärkesvärdering är på väg att ISO-standardiseras. Branschen kommer äntligen att mätas i kronor och ören utifrån gemensamt bestämda premisser. Marknadsföring har, lyckligtvis, aldrig varit någon exakt vetenskap och ingen lyckas äga den. Inte ens Google. Jag säger lyckligtvis, eftersom det innebär att effektiv marknadsföring ständigt är möjlig. Det är därför så stora möjligheter att förändra saker alltid står för dörren. Vad detta innebär är att varumärken kommer att få större plats på agendan i ledningsrummen och man kommer begära resultat på ett helt nytt sätt.

I en nära framtid ligger också helt nya typer av utmaningar. För B2C industrin är Fab@Home Fabber, en 3D skrivare som skriver ut fungerande objekt, ett exempel på ny typ av konkurrens. Redan idag kan du skriva ut ett batteri och en ficklampa var för sig genom Fab@Home. Om du sedan sätter i batteriet i ficklampan så kan du tända den. Jo, det är sant. Fab@Home är inte ensamma, RepRap är ett annat företag som gör exakt samma sak. RepRap har en payoff som säger någonting om morgondagens konkurrens — Wealth without money… Googles Chris DiBona ska ha sagt: — Tänk dig RepRap som ett Kina på ditt skrivbord. Målet för företaget är att det ska bli lika vanligt med Fabbers i folks hem, som det är med bläckstråleskrivare idag. Det borde inte vara så svårt, med tanke på att dessa skrivare kan kopiera sig själva, något företaget redan lyckats med. På sikt är det alltså möjligt för dig och mig att ladda ner egna ritningar på, säg en mobiltelefon, och skriva ut den hemma.

Vad har nu detta med Saab och ingenjörskultur att göra, eller Ericssons historiska tapp mot Nokia? Jo, precis som Internet egentligen uppfanns av den engelska forskaren Tim Berners-Lee 1989, så är det knappast han personligen som gjort nätet så framgångsrikt och nyttigt för oss vanliga människor. Det var aldrig hans avsikt heller. Det är marknaden, människor, som själva är de bästa utvecklarna för att skapa nytta med hjälp av den teknik som vi erbjuds. Iphone är ju ett lysande exempel på hur denna insikt omvandlats till pluspoäng för varumärket. Vad vore en iPhone utan de appar (program) som vem som helst kan ta fram och lägga in i Itunes store för nedladdning? Lyckas du hitta, till skillnad från Saab och Ericsson, områden där du kan involvera dina kunder i utvecklingen av dina produkter eller erbjudanden, så öppnar sig extremt spännande möjligheter till effektiv marknadsföring. Och då pratar vi inte bara annonser.

Samtidigt krävs ett mycket genomtänkt koncept för att människor ska kunna ta din produkt, varumärke och anpassa till sin egen fördel, situation och identitet. Det är svårt, men med en strukturerad process går det att genomföra.

Mark Addicks på General Mills har uttryckt det så bra — We try to turn our brand into their brand. (Tack Dan Landin för hänvisningen). Det är här morgondagens marknadsföringsmöjligheter finns och det är här beteendevetarna kommer in i bilden. Ingenjörer i all ära, men deras produktutveckling måste börja bygga på insikter om hur marknaden/människor faktiskt fungerar. Så ställ dig själv frågan: hur snabbt kan du koppla in beteendevetare inför nästa fas av produktutveckling?

Av Robert Dysell, Agent på PlannerFed.